Första dagen

Start 112,5 kg på drygt 160 cm, ni förstår. Det tog lång tid att nå vägs ände och inse att det inte hjälper att bara tänka att det ordnar sig. Jag vet precis vad man ska äta och hur. Och definitivt vet jag vad man inte ska äta. Jag att man ska röra sig betydligt mer än jag gör.
Vad som tog så lång tid att fatta var att det inte längre funkar att göra som förut. Att äta nyttigare än förr hjälte inte heller. Att tänka att nu ska jag starta ledde så klart ingen vart.
Så klart jag mår dåligt. Jag sover dåligt.
Jag har urusel kondition.
Jag är betydligt mer lättretlig än jag brukade vara.
Jag skäms över min kropp.
Jag väljer bort en massa kul för att jag nog inte orkar.
Men framför allt inser jag att jag är på väg mot min för tidiga död.
Så, mot alla tidigare principer och fördomar ringde jag den lokala konsulenten för Cambridgekuren. En auktoritet på området, som jag litar på, Stefan Rössner, har sagt att detta fungerar.
Jag fick tid dagen efter, i går, och gick dit. Det var betydligt enklare och absolut varken genant eller obehagligt. Veronika visade sig vara en helt vanlig person.
Jag valde, med kännedom om mig själv, att skriva in mig. Det betyder gratis vägning vid varje besök och förstås coatching.
Mycket sympatiskt är att det inte förekommer några gruppmöten, sådant passar inte mig. Men jag vill ha vägningen för att inte slippa undan.
Fick med mig hem en låda med pulverpåsar. Tre gånger om dagen dricker man en påse uppblandat i kallt eller varmt vatten. Däremellan dricker man 3 liter vatten, inklusive, kaffe och te om man vill.
Pulvret räcker en vecka, sedan går man till Veronika och köper en ny veckoranson.
Pulvret finns i alla smaker från vanilj och jordgubb till svamp och kyckling. Man kan alltså göra "soppa" eller "milkshake".
Har provat vanilj i morse och svamp till lunch. Helt OK för min del. Jag tog alla smaker utom banan. Ska prova mig fram, sedan kan man välja vad man vill ha.
Jag har ingen aning om hur detta ska gå. Efter en kurs på bara pulver kan man så småningom byta ut en och sedan fler måltider mot vettig mat.
Nu har jag startat med första stegen på vägen mot ett friskare liv. Jag vill känna att jag har en framtid, trots att jag närmar mig 60.